Bio Bio - ett grönt trafikscenario
En framtida sjöman, låt oss för enkelhetens skull
kalla
honom Christopher C., har just nått sitt mål – en
nyupptäckt kontinent. Han har fått i uppdrag att utforska
det nya landet för att se om det kan erbjuda en lösning
på den gamla världens problem. Där hemma råder
hungersnöd och svår fattigdom. När han går i land
på den prunkande gröna ön hälsas Christopher
entusiastiskt välkommen av en prydlig man i kakifärgade
kläder.
- Hjärtligt välkommen till Bio Bio, Planet Earth
Corp:s nya kontinent! Världens grönaste ö! utropar
mannen och gnuggar Christophers hand. Christopher som är
något utmattad efter den långa resan nickar klentroget.
- Men säg mig bara först vad du tycker! Märker du
någon skillnad mot andra kontinenter?
Christopher skakar på huvudet. Det kanske är något med
lukten som är annorlunda, men innan han får chans att
kommentera detta fortsätter mannen:
- Som du vet så är
bilar det dominerande fortskaffningsmedlet i andra delar av
världen. Här ser du inte en enda. Vi vill naturligtvis inte
få vår friska atlantluft nersmutsad med avgaser! Mannen ger
honom en blinkning.
Otroligt! Tänker Christopher. Inga bilar! Det här är
tydligen en riktig paradisö.
-Låt mig berätta vad som är målet och meningen
med den här kontinenten. Den ursprungliga idén föddes
2007, det var det året som Gore fick Nobelpriset. Du vet vad som
hände sedan: Klimatförändringarna. Och alla
försök att stoppa dem. Plötsligt blev alla gröna.
Politiken blev grön. Folk skaffade sig gröna vanor. En del
människor ville minska biltrafiken, för klimatets skull.
Andra sa: 'Oljan kommer att ta slut snart' och tyckte att man skulle
sluta köra bil för den skull. Christopher nickade.
- Men det var tack och lov inte nödvändigt, fortsatte mannen.
Och amerikanerna och europeerna skulle aldrig ha gått så
långt i alla fall. De kom på en annan lösning. De
började producera grönt bilbränsle, så kallat
ekobränsle. Bränslen gjorda av grödor – en makalös
idé! Klimatneutralt var slagordet. Fantastiskt...
Mannen log mot Christopher. Hans ögon var fuktiga. Han var
uppenbarligen rörd till tårar vid tanken på den
moderna teknikens genialitet.
- Man skapade palmoljeplantager, enorma fält med sockerrör,
sojabönor, vete etcetera. Helt enkelt strålande! Mannen
suckade av hänförelse.
- Du är en ung man och var antagligen inte född på den
tiden, men jag kan berätta att det rådde stor entusiasm i
hela världen på grund av denna utveckling. Inte undra
på, med tanke på de positiva biverkningar som den
storskaliga ekobränsleproduktionen hade: Äntligen lyckades
mänskligheten bli av med skogarnas märkliga, ociviliserade
urinvånare. Dessutom blev vi av med en massa fattiga
människor i Afrika och på andra håll - helt enkelt
genom att maten blev för dyr.
Christopher nickade. Och rös. Det här var inte nytt för
honom. Mannen gav honom en blick, men fortsatte sedan sin historia.
-Nåväl, som du antagligen vet, så blev situationen
komplicerad när vi började närma oss mitten av seklet.
Det började bli akut brist på mark. På mat. Vi fick
tampas med höjda vattennivåer. Torka. Flyktingar
överallt. Vi var tvungna att göra något åt
situationen. Så vi bestämde oss för att genomföra
den idé som hade legat och slumrat i så många
år. Några av de mest inflytelserika männen i
världen satte sig ner tillsammans. Var det genomförbart?
Undrade de. De kom fram till att allt är möjligt om man bara
har pengar. Och pengar hade de, de byggde den nya kontinenten och
kallade den för Bio Bio. Äntligen skulle det finnas plats
för bränsleproduktion igen.
Han såg sig om, svepte med blicken över den palmkantade
stranden och gav sedan Christopher en skarp blick.
- Utan den här kontinenten är bilindustrin förlorad.
Förstår du? Därför är det viktigt att
så få som möjligt får reda på att vi
finns. Här ska inget land konfiskeras för
livsmedelsproduktion som i Europa och USA de senaste åren. Det
ska inte hända här. Inte på Bio Bio!